Godnattvisor glömmer man inte...

Detta första inlägg ägnar jag åt att fundera över vilken betydelse godnattvisor har för ett barn... ikväll när jag skulle somna min lilla dotter (9 veckor gammal) så bestämde jag mej för att ändra kvällsrutinen lite som vanligtvis består av bad i den blåa badbaljan, lek med den gula ankan, tvätt av lilla kroppen samt lite övande av bentag en stund. Efter detta har jag varje kväll en liten nybadad sötnos fastnaglad vid bröstet tills hon somnar sött i sin korg. Jag ville iallafall byta ut klängandet vid bröstettill något annat då sötnosen inte tar napp så tänkte jag testa att sjunga henne till söms..MEN vad skulle jag sjunga? Perellis schlagerdänga kanske? Eller någon annan låt som mals på Mix Megapol vilket är det jag lyssnar på när jag går hemma på dagarna.. Nej det måste ju finnas någon annan visa som är mer passande.. Och tänk det fanns det.. Jag började tänka tillbaka på min egen barndom och hur jag blev nattad.. och då kom jag på hur min mormor brukade sjunga för mig.. hon sjöng alltid två visor men hur gick de nu då? När jag tog upp min lilla dotter ur sin korg, (hade försökt att slita henne från bröstet ett tag och tänkte käckt att hon kanske somnar av sej själv idag.. Men icke hon grät efter bara nån sekund efter det att jag lämnat rummet! ) Iallafall när jag började vagga henne och nynna på en av mormors vaggvisor så visade det sig att hela texten bara fanns där plötsligt! Tänk vad skumt efter alla dessa år så sitter vartenda ord! Även den andra visan kom jag ihåg! Då börjar man som vuxen inse vilket minne man har som barn och att man minns mycket redan från det att man är mycket liten... Min dotter somnade efter att jag sjungit sångerna ca 10 ggr så nu har vi ändrat på den lilla kvällsrutninen lite och jag känner mej nöjd både för att jag sjunger för min lilla dotter samt för att jag minns min underbara mormors visor lever kvar även om hon gått bort! Gonatt (dags att sova då vi klev upp 6 imorse! sötnosen var tydligen utvilad då!)